Summa sidvisningar

söndag 23 juni 2024

Suomalaista punkkitiedettä. "Punkitta paras". Koiranhoito-ohje linkki.

 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37704990/

. 2023 Sep 13;16(1):327.
doi: 10.1186/s13071-023-05864-4.

Molecular detection of pathogens from ticks collected from dogs and cats at veterinary clinics in Finland

 
 
Abstract

Background: Ticks carry microbes, some of which are pathogenic for humans and animals. To assess this One Health challenge, 342 ticks were collected from pet dogs and cats at 10 veterinary clinics in Finland as part of the European project "Protect Our Future Too".

Methods: The tick species were identified, and ticks were screened with quantitative PCR (qPCR) for tick-borne pathogens, including Borrelia burgdorferi sensu lato, Borrelia miyamotoi, Ehrlichia canis, Anaplasma spp., Candidatus Neoehrlichia mikurensis, tick-borne encephalitis virus (TBEV), and Babesia spp. For comparison, a subset of tick DNA (20 qPCR-positive samples) was analysed with 16S next-generation sequencing (NGS).

Results: Most ticks were Ixodes ricinus (289, 84.5%), followed by Ixodes persulcatus (51, 14.9%). One hybrid tick (I. ricinus/I. persulcatus, 0.3%) and one Rhipicephalus sanguineus tick (0.3%) were identified. We found one or more of the analysed pathogens in 17% (59/342) of the ticks. The most prevalent pathogen was B. burgdorferi s.l. (36, 10.5%), followed by Anaplasma phagocytophilum (12, 3.5%), B. miyamotoi (5, 1.5%), Babesia venatorum (4, 1.2%), and TBEV (1, 0.3%). Candidatus Neoehrlichia mikurensis DNA was amplified from three (0.9%) ticks. Ehrlichia canis was not detected. In the 16S NGS, six samples produced enough reads for the analysis. In these six samples, we confirmed all the positive qPCR findings of Borrelia spp. and Ca. N. mikurensis.

Conclusions: The high prevalence of pathogenic microorganisms in the ticks of this study emphasizes the importance of awareness of ticks and tick-borne diseases and prevention. Furthermore, the results show that veterinary surveillance can facilitate early detection of tick-borne pathogens and new tick species and draw attention to possible co-infections that should be considered both in symptomatic humans and animals after tick bites.

Keywords: Anaplasma spp.; Babesia spp.; Borrelia spp.; Candidatus Neoehrlichia mikurensis; Ehrlichia canis; Ixodid ticks; Next-generation sequencing; One Health; PCR; Tick-borne encephalitis virus.

PubMed Disclaimer

Conflict of interest statement

PMK is an employee of MSD Animal Health in addition to having the title of Adjunct Professor in the University of Helsinki. The other authors declare that they have no competing interests.

 Lisätiedon saan hakemalla  professori Pula M Kinnusen(  PMK:n) nimellä punkkitietoutta. Löytyy artikkeli   Punkitta paras.  https://koirakuntosali.fi/punkitta-paras/    Professorilla itsellään on kuusi tyttölasta.

ANAPLASMATACEAE, Rickettsiales

 https://www.sciencedirect.com/topics/immunology-and-microbiology/anaplasmataceae

Anaplasmataceae

The family Anaplasmataceae includes intracellular organisms that reside within vacuoles of hematopoietic cells (erythrocytes, monocytes, neutrophils, and platelets) and includes (but is not limited to) the genera Ehrlichia, Anaplasma, and Neorickettsia.

From: Small Animal Pediatrics, 2011

Chapters and Articles

You might find these chapters and articles relevant to this topic.

Etiologic Agents of Infectious Diseases

Joanna J. Regan, William L. Nicholson, in Principles and Practice of Pediatric Infectious Diseases (Fourth Edition), 2012

Description of the Pathogens

The family Anaplasmataceae is in the order Rickettsiales and contains six genera of obligate intracellular bacteria. Three of the genera contain members that can infect humans. These zoonotic agents are transmitted by invertebrate vectors and cause potentially life-threatening diseases in humans and animals. As of 2010, four species in the genus Ehrlichia and one species in the genus Anaplasma have been documented causes of human disease (Table 170-1). Four species responsible for disease in the United States, Ehrlichia chaffeensis, E. ewingii, E. muris-like, and Anaplasma phagocytophilum, are all transmitted by ticks and have been described since 1987. In addition to these species, an Ehrlichia canis-like agent has been identified from blood of an asymptomatic patient in South America.1 It is possible that additional Ehrlichia and Anaplasma species capable of causing human disease will be described in the U.S. and worldwide.

Ehrlichia and Anaplasma are small (0.5 to 1.5 µm) gram-negative cocci.2 The genomes of these organisms are relatively small with a size of 1.18 Mb for E. chaffeensis and 1.47 Mb for A. phagocytophilum.3 Ehrlichia and Anaplasma species that infect humans are specialized for infecting leukocytes. After attachment to membrane receptors and subsequent induction of phagocytosis,4 the organisms multiply in early endosomes that fail to develop into mature phagocytic or lysosomal vacuoles. Although the complete repertoire of cell receptors used is not known, A. phagocytophilum binds to the P-selectin binding domain of the P-selectin glycoprotein ligand PSGL-1 on human granulocytes before cell internalization.5 Within the cell cytoplasm of infected leukocytes, organisms replicate within membrane-bound vesicles, developing into microcolonies called morulae. The morphologic features of morulae vary among the species in size, number of individual organisms, and the presence of a fibrillar matrix.6 Individual morulae can contain more than 50 bacteria, which are released into the extracellular space after cell lysis or by exocytosis after fusion of the vacuole membrane with the plasma membrane.2 Ehrlichiae in morulae stain with eosin-azure-type stains and occasionally are observed in circulating leukocytes of acutely ill patients.

How Ehrlichia and Anaplasma cause disease in humans is incompletely understood, although they may kill infected leukocytes directly.2 Perivascular inflammatory infiltrates become apparent in many organs, and morulae can be visualized within the leukocyte populations present in these infiltrates.7 However, factors leading to the inflammatory response are not known. Mechanisms of many of the hematologic and biochemical perturbations (e.g., cytopenia and abnormal serum hepatic enzyme levels) are not clear. Infections do not cause the vasculitis or endothelial damage characteristic of other rickettsial diseases (e.g., Rocky Mountain spotted fever (RMSF) caused by Rickettsia rickettsii).

 

 

ANAPLASMATACEAE, candidatus Neoehrlicia mikurensis, ic bakteeri, Gram negatiivinen

Neoehrlichia mikurensis is uncommon in rheumatological patients receiving tumour necrosis factor inhibitors and in blood donors: a retrospective cohort study.

Gynthersen R, et al. RMD Open. 2024. PMID: 38176737 Free PMC article.
INTRODUCTION: Neoehrlichia mikurensis is a tick-borne bacterium that primarily causes disease in immunocompromised patients. ..

FINLAND:   https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37704990/

(Katson tämän tutkimuksen oman otsikon alla) 

 
 
Review
. 2015;69(1):23-6, 131-3.

Neoehrlichiosis - a new tick-borne disease - is there a threat in Poland?

[Article in English, Polish]
Affiliations
  • PMID: 25862443
Free article
 Abstract

Recently in a few European countries a new pathogen transmitted by ticks Ixodes ricinus - Candidatus Neoehrlichia mikurensis was identified. It is a Gram negative intracellular bacterium belonging to the Anaplasmataceae family. Worldwide 23 cases were described, among which 16 in Europe. Infection with Candidatus Neoehrlichia mikurensis in humans runs mainly with fever, headache, nausea, arthralgia, thrombotic or haemorrhagic lesions, subcutaneous haemorrhages, haemorrhagic rash, general malaise, weight loss. The course of infection may be acute or chronic. The diagnosis is based on TaqMan real-time PCR, which allows for the detection of the gene coding for 16S rRNA and a blood smear. The drug of choice is doxycycline. Due to the fact that the Ixodes ricinus ticks are common in Poland, there is a probability of infection with Candidatus Neoehrlichia mikurensis among patients bitten by ticks. The possibility of non-symptomatic human infection Candidatus Neoehrlichia mikurensis in north-eastern Poland was shown, confirming the necessity to conduct research on a larger scale. Moreover, awareness of physicians about the possibility of infection in patients with non-specific symptoms after tick bite should be increased.

Neoehrlichioosin kohdekudos on mikroverisuoniston endoteeli

 

Cultivation of the causative agent of human neoehrlichiosis from clinical isolates identifies vascular endothelium as a target of infection.
Wass L, et al. Emerg Microbes Infect. 2019. PMID: 30898074 Free PMC article.
Candidatus (Ca.) Neoehrlichia mikurensis is the cause of neoehrlichiosis, an emerging tick-borne infectious disease characteri 
 
Siis dermatiitti vaikuttuu esim jalkojen asennosta: Jos verisuoikudosmuutokset ovat  laskimokapillaaritasossa  dermatiitti nkyy parhaiten henkilön ollessa pystyssä. 

punkkivektoriuutisia Göteborgista

Ny fästingsmitta hittad hos blodgivare

Flera personer som mottagit blod har kallats till provtagning efter att en ny fästingsmitta hittats hos blodgivare. Forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset misstänker nu att smittan kan orsaka cancer.
– Det är en rejäl käftsmäll, jag sitter och gråter, säger Krister Jildén från Kungälv, som är en av de personer som har tagit emot blod från en smittad blodgivare.

 Tilda Sandén
 

Sahlgrenska universitetssjukhuset har inlett en studie för att undersöka sambandet mellan den fästingburna bakterien och cancer. Något P4 Göteborg var först med att rapportera. Syftet med studien är också att ta reda på om antibiotika kan vara ett fungerande botemedel.

Bakterien, Neoehrlichia mikurensis, upptäcktes för första gången hos en patient med lymfkörtelcancer 2009. Omkring hundra patienter i Västsverige med cancerformen ska medverka i studien – och nu har även flera personer som mottagit blod har kallats till provtagning.

62-årige Krister Jildén från Kungälv är en av de patienter som har tagit emot blod från en blodgivare som burit på smittan.

– Det är fruktansvärt jobbigt, jag har sån ångest. Jag fick ett brev där det står att jag har fått smittat blod och en remiss till provtagning, säger han.

”Trodde inte det kunde hända”

Det var i samband med en mag- och tarmsjukdom som Krister Jildén i augusti förra året tog emot blod från flera blodgivare. Sedan dess har han känt sig orkeslös, sovit mer än vanligt – och sedan några veckor tillbaka är han sjukskriven, något även Aftonbladet har rapporterat.

– Jag vet ju inte om det beror på det här, men det känns ju inte alls bra. Det här gjorde inte direkt saken bättre, säger han.

Mellan fem och 15 procent av fästingarna i Sverige uppskattas bära på smittan och hittills har drygt 200 personer diagnostiserats, enligt P4.

– Jag förstår inte hur det här är möjligt. Jag trodde inte att det kunde hända 2023. Ska man tacka nej till blod i framtiden?, säger Krister Jildén.

Sahlgrenska: ”En försiktighetsåtgärd”

Forskare vid Sahlgrenska bekräftar för Aftonbladet att man har hittat blodgivare som bär på smittan, men manar samtidigt till lugn.

– Man tittar på de här personerna som kan ha fått blod från smittade blodgivare för att det inte ska vara någon som hamnar i kläm. Det är en försiktighetsåtgärd och vi vet inte ens om man kan få det från en blodtransfusion, säger Anna Grankvist till tidningen, och fortsätter:

– För en patient med nedsatt immunförsvar kan man bli ganska sjuk, men hos friska individer så kan man bära på bakterien utan att ens veta om det.

”Behandlas bara med antibiotika”

Studien beräknas vara klar om mellan tre och fyra år. Om det skulle visa sig att antibiotika är effektivt mot smittan kan det bli mycket betydelsefullt för patienter med lymfkörtelcancer.

– Det skulle kunna innebära att vissa former av lymfkörtelcancer skulle kunna behandlas bara med antibiotika och att patienten slipper cytostatika, Christine Wennerås till P4 Göteborg.

GP har sökt Sahlgrenska via sjukhusets presstjänst.

 

 

måndag 10 juni 2024

Karvatuppitulehduksesta (pormask och infektion)

* Wikipediatieto:   https://sv.wikipedia.org/wiki/Pormask ,    Comedon 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pormask  Pormaskar (även kallade komedoner) består av en utvidgad talgkörtelsmynning fylld med talg, bakterier och avstött hud. En öppen komedon ser ut som en liten svart prick i det yttre hudlagret (den svarta färgen är oxiderad melanin) medan en stängd komedon blir till en vit upphöjning. Det vita är tunn hud som tryckts upp av inflammationen som blivit på grund av att talgkörteln först blev tilltäppt. Komedoner är ett lindrigt symtom till akne som kan utvecklas till en större inflammation där papler och pustler utvecklas (finnar).[1]

Pormask är ett symptomakne av typen acne comedonica där porerna i huden blir tilltäppta av restprodukter från en vanlig hudbakterie (Propionibacterium acnes). Pormaskar bildas som ett resultat av att ett överskott av talg (sebum) bildar goda levnadsförhållanden för bakterier som täpper till talgkörtlars öppning (porer).[1] Själva överskottet av talg kommer ofta som ett resultat av hormonförändringar, särskilt under puberteten.

Talg innehåller ett mörkt pigment, melanin, som oxiderar och blir svart när den utsätts för luft - det är därför så kallade öppna pormaskar har ett mörkt utseende. Talg har en skyddande roll i huden, hjälper till att hålla den smidig samt bibehålla hudens pH-värde.[1][2] Om man klämmer på en pormask så kommer talg ut och kan likna en liten mask. Därför kallas det just pormask. Om man felaktigt klämmer på en pormask kan det bildas en inflammation och pormasken kan då bli en finne.

* (  Det vi känner igen som svarta pormaskar är döda hudceller och talg ansamlas och bildar en slags 'plugg', som i kontakt med luft oxiderar och antar en svartaktig färg på samma sätt som skuren frukt byter färg när den lämnas ute i luften).

https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/sjukdomar--besvar/hud-har-och-naglar/bolder-knolar-och-akne/akne/

* DUODECIM (suomenkielinen selitys) 

Follikuliitin oireet

Karvatuppitulehdusta esiintyy eniten rasvaisilla ihoalueilla, kuten päänahassa, parran alueella, hartioissa, selässä ja rinnan keskiosassa, sekä pakaroissa ja genitaalialueella, joskus myös raajoissa.

Tyypillisessä tapauksessa ensin ilmestyy pari kipeää, usein kutiavaakin, muutaman millimetrin läpimittaista märkäpäätä, joissa on karva keskellä (ks. kuvat   ja  ). Muutamassa päivässä alueelle voi kehittyä uusia märkänäppylöitä. Yksittäiset pinnalliset follikuliittinäppylät paranevat yleensä parissa viikossa. Lievä karvatuppitulehdus karvaisilla ihoalueilla on yleinen ilmiö, joka ei välttämättä edellytä hoitoa.

Kuva

Karvatuppitulehdus vartalolla. Karvatuppitulehduksen, follikuliitin, aiheuttaa tavallisesti stafylokokki (Staphylococcus aureus). Muutama märkäpää parantuu yleensä paikallishoidolla, mutta laajemmissa infektioissa tarvitaan antibioottikuuri suun kautta.

Kuva

Pinnallinen karvatuppitulehdus. Pinnallisessa karvatuppitulehduksessa infektio on karvatupen suuosassa, infundibulumissa. Se saattaa levitä nopeastikin, mutta parantuu helpommin kuin syvemmät infektiot.

Parran alueella ja päänahassa karvatupet ovat niin syviä, että märkäpesäkkeet voivat kestää kuukausia tai ne voivat muuttua kroonisiksi (ks. kuva  ). Parran alueella voi olla kroonista syvää follikuliittia (sycosis barbae). Hiuspohjan follikuliittiin voi kehittyä pieniläiskäinen kaljuuntuminen (folliculitis decalvans). Etenkin tummaihoisilla nuorilla miehillä esiintyy niskan alueella arpikasvua muodostavaa karvatuppitulehdusta (acne keloidalis nuchae).

Kuva

Partafollikuliitti. Karvatuppitulehdus eli follikuliitti parran alueella. Aiheuttaja on yleensä stafylokokkibakteeri.

Follikuliitti voi kehittyä paiseeksi. Paiseiden riski on suurin pakaroissa, reisissä ja vartalolla.

Follikuliitin toteaminen

Follikuliitissa näkyy karva märkäpään keskellä. Kroonisissa, huonosti hoitoihin reagoivissa tapauksissa otetaan bakteeriviljely, josta selviää infektion aiheuttanut bakteeri ja sen antibioottiherkkyys. Joskus on aiheellista poissulkea silsasieni sieniviljelynäytteellä, etenkin parran ja hiuspohjan follikuliitissa. Joskus on myös tarpeen ottaa koepala ihosta.

Follikuliitin itsehoito

Follikuliitin ensisijainen hoito on pesu saippualla tai happamalla ihonpuhdistusaineella kahdesti päivässä. Pesun jälkeen iho kuivataan puhtaalla pyyhkeellä ja alueelle levitetään antiseptistä ainetta (kuten klooriheksidiiniä, bentsoyyliperoksidia tai 2-prosenttista lääkerikkiä) sisältävää voidetta.

Tarvittaessa voidaan käyttää kortisoni-antiseptisekoitevoidetta (esimerkiksi Sibicort®) noin viikon hoitokuureina.

Milloin lääkäriin?

Follikuliitti hoidetaan ensisijaisesti edellä mainituilla paikallishoidoilla, joihin liitetään tarvittaessa antibioottivoide. Laaja-alainen tai syvä follikuliitti vaatii sisäisen antibioottikuurin. Myös päänahan ja parran alueen follikuliitti vaatii yleensä sisäisen antibioottihoidon tai joskus isotretinoiinikuurin.

Jos follikuliitti uusiutuu usein, voi sierainten stafylokokkikantaa vähentää antibioottivoiteella. Joskus tarvitaan myös pitkäkestoista estohoitoa sisäisellä antibiootilla, etenkin jos märkänäppylät kehittyvät herkästi paiseiksi.

Follikuliitin ehkäisy

Follikuliittia voi parhaiten ehkäistä ihon säännöllisellä pesulla ja hyvällä hygienialla. Bentsoyyliperoksidia sisältävä pesuaine tai glyserolia sisältävä desinfektiokäsihuuhdekin voi auttaa ennaltaehkäisyyn.

Kirjallisuutta

  1. Salava A. Paise ja karvatupen tulehdus. Lääkärin tietokannat / Lääkärin käsikirja [online; vaatii käyttäjätunnuksen]. Kustannus Oy Duodecim.Päivitetty 1.9.2021.
  2. Satter EK. Folliculitis. eMedicine (vaatii käyttäjätunnuksen). Päivitetty 8.10.2020.