SMI fakta om kolera ( på svenska)

Sjukdomsinformation om kolera

http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/kolera/

Koleran satte skräck i många under 1800-talet. Sjukdomen kom då från Indien och härjade i Europa under 1800-talet, bara i Sverige dog vid den första pandemin (en sjukdom som sprider sig över flera världsdelar) över 12 000 personer. Mellan 1834 och 1874 rapporterades elva epidemier med kolera i Sverige och totalt dog under dessa omkring 37 000 personer.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Kolera orsakas av bakterien Vibrio cholerae, varav det finns flera typer: både klassisk kolera (cholera asiatica) och biotyp El Tor samt serotyperna Inaba och Ogawa. Människan är i praktiken enda värddjur för bakterien.

Det finns andra kolerabakterier, som kan ge sjukdom. Dessa sjukdomar räknas dock inte som ”äkta” kolera (ej agglutinerande, ej toxinbildande kolera).

Den kritiska infektionsdosen är hög, d.v.s. det krävs en stor smittdos för att sjukdom ska uppstå. Vid epidemier finns det därför normalt många symtomfria bärare. Undernärda människor och personer med låg halt av saltsyra i magsäcken smittas lättare. Bakterierna utsöndras med avföringen, och smittspridning sker via vatten som förorenats med avloppsvatten. Smittspridning har också förekommit från dåligt kokta skaldjur och fisk.

Bakterierna kan överleva länge i kalla, rena vatten men tillväxer dåligt i flertalet livsmedel. Nuförtiden finns knappast förutsättningar för någon smittspridning i Sverige.

Inkubationstiden är vanligtvis två till tre dygn men kan variera från några timmar till fem dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Symtomen börjar med akuta mag- och tarmsymtom med riklig, vattnig avföring (kan uppgå till mer än 20 liter på ett dygn), vanligtvis dock inte kräkningar. Sedan följer snabb uttorkning som kan följas av cirkulationskollaps. Fall med mindre uttalad diarré är vanliga, speciellt hos barn, men kan förekomma även hos äldre.

Allvarliga, obehandlade fall kan avlida redan inom några timmar. Vid epidemier kan dödsfallen uppgå till 50% om behandling inte ges. Behandlingen består i första hand av att kompensera för den vätska och de salter patienten förlorar. Numera ges också ofta riktad antibiotikabehandling. Vid korrekt vätske- och saltbehandling kan dödsfallen minimeras till mindre än en procent.

Diagnos sker genom att bakterien påvisas i avföringen genom odling.

Allmänt förebyggande åtgärder

En bra sanitär standard med väl utbyggda dricksvatten- och avloppssystem motverkar spridning av kolera. Det finns ett tämligen effektivt vaccin (att dricka).

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Kolera klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI). Kolera är en smittspårningspliktig sjukdom. Misstänkta inhemskt smittade fall skall omedelbart meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen.

Då sjukdomen också, enligt gällande internationella hälsovårdsbestämmelser, klassas som "karantänssjukdom" ska eventuella fall också rapporteras till Socialstyrelsen och Världshälsoorganisationen (WHO).

Kommentar

2007 skedde ett utbrott i Kirkuk, Irak med tusentals fall som förklaras av försämrad infrastruktur med bland annat försämrad tillgång till rent dricksvatten.

2008 inträffade ett större utbrott av kolera i Harare och andra delar av Zimbabwe. Redan efter ett par månader rapporterades tusentals fall. Även här följde sjukdomen efter en period av ekonomisk kris med bristande underhåll av säkra vattentäkter. Bland annat på grund av flyktingströmmar skedde spridning också till grannländer.