onsdag 19 januari 2011

Krim-Kongo lisääntyy Euroopassa

http://www.smittskyddsinstitutet.se/temaar-2008-zoonoser-och-klimatforandringar/fokusomraden/insekter/krim-kongo-okar-i-europa/

ändringar / Fokusområden / Insekter / Krim-Kongo ökar i Europa

Krim-Kongo ökar i Europa

De flesta blödarfebervirus utgör typexempel på så kallade “emerging viruses” och förekommer i stora delar av världen. En av de mest hotfulla hemorragiska febrarna är Krim-Kongo hemorragisk febervirus, det enda virus med stor epidemisk spridning som återfinns i Europa.

Dödligheten varierar mellan 10-50 procent hos de insjuknade patienterna och för närvarande finns varken vaccin eller effektiv antiviral behandling tillgänglig. Sjukdomen orsakas av Krim-Kongo hemorragisk febervirus (CCHFv) som tillhör familjen bunyavirus. CCHFv sprids från djurriket till människa via fästingar. Sjukdomen kan överföras från djur, framför allt från boskap, direkt till människa via blodsmitta under slaktprocedurer.

Studier har även visat att patienter med CCHF har smittat både vårdpersonal och andra patienter under utbrott i sjukhusmiljö. Viruset klassas som ett P4-agens, vilket betyder att laboratoriearbete endast kan utföras i ett högsäkerhetslaboratorium (P4-laboratorium) av specialutbildad personal. Ett sådant laboratorium finns vid SMI.

Inom Europa och grannländerna runtomkring förekommer och ökar CCHFv, framför allt i Balkanområde. Med tanke på det ökade resandet, ökad invandring och globalisering, behövs ett forum för att samordna diagnostisk, bedriva övervakning av det sero- och molekylärepidemiologiska läget, samt bygga upp europeisk beredskap.

Att etablera ett nytt nätverk inom Europa som standardiserar diagnostiken samt bygger upp beredskap kring eventuellt kommande epidemier orsakande av detta virus. Nätverket vill samla experter från alla europeiska länder, grannländer samt endemiska länder, genom att organisera workshops, kurser samt möten.

Tipsa en vän

Uppdaterad 2008-02-20 15:33

Krimiläiskongolainen verenvuototauti

AAMULEHTI: Sitaatti. Päivitetty 19.1. 14:58, julkaistu 19.1. 14:45
Kolme kuollut: Ebolaa muistuttava verenvuototauti huolettaa Intiassa
APLähetä palautetta toimittajalle

Ebolaa muistuttava verenvuotokuumetauti huolestuttaa Intian länsiosissa.

Kolmen ihmisen tiedetään kuolleen hyönteisen levittämään tautiin ja nyt lääkärit tutkivat ihmisiä 16 000 asukkaan Kolatin kylässä estääkseen taudin leviämisen. Kolat sijaitsee miljoonakaupunki Ahmadabadin lähellä.

Intian virologinen instituutti on vahvistanut, että kuolemantapaukset on aiheuttanut krimiläis-kongolainen verenvuotokuume. Tauti aiheuttaa samankaltaisia oireita kuin Ebola ja potilas voi vuotaa kuoliaaksi, jos ei pääse nopeasti hoitoon.

Tavallisesti tauti kiusaa eläimiä, mutta voi levitä myös ihmiseen.

Nyt Kolatiin on lähetetty 38 lääkäriä joukkoineen. Tarkoitus on tutkia kaikki kylän asukkaat.

fredag 14 januari 2011

Korvatulehduksesta

http://personal.fimnet.fi/laakari/hannu.tapiovaara/korvatulehdus.htm

Rokotus Haemofilusta vastaan (Hib)

Sitaatti Smittsskyddsinstitutet laitoksen uutiskirjeestä Ruotsissa

Vaccinationsprogram effektivt mot Haemophilus influenzae typ b

Haemophilus influenzae förekommer normalt i näsan hos små barn. Bakterien var tidigare en fruktad orsak till hjärnhinneinflammation hos barn under fem år. Vaccination mot infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b (Hib) infördes i Sverige 1993 med tre doser vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Därefter ges inga påfyllnadsdoser.

Smittskyddsinstitutet (SMI) genomförde 1997 och 2007 studier av antikroppsförekomst i serumprover från ett urval av befolkningen för att studera immunitetsläget mot de infektioner som ingår i vaccinationsprogrammet. Här presenteras resultat för Haemophilus influenzae. Tidigare har resultat för kikhosta presenterats (länk).
Aktuella immunitetsläget i befolkningen

Antikroppar mot Hib (anti-Hib) är skyddande. Effekterna av vaccination på antikroppsnivåerna (anti Hib EU/ml) har visat sig vara små i ett befolkningsperspektiv. Studieresultaten visar att mediannivån av antikroppar mot Hib i befolkningen år 2007 var oförändrad (0,50 EU/ml) jämfört med 1997.

Exponeringen av Hib i befolkningen har också minskat, vilket återspeglas i en större andel sera utan mätbara antikroppsnivåer hos vuxna år 2007 (20 %) jämfört med 1997 (17 %), (p=0,009). Detta förklarar att andelen sera med koncentrationer över den internationellt accepterade nivån för skydd, 0,15 EU/ml, var signifikant lägre hos barn 2007 (74 %) jämfört med 1997 (78 %), (p=0,034).

Orsakerna till de små förändringarna i antikroppsnivåer i befolkningen kan vara att vaccinationsprogrammet i relativt liten utsträckning påverkat bärarskap och cirkulation av Hib i samhället. Immuniteten hos befolkningen upprätthålls troligen genom naturliga lindriga infektioner. Effekten av vaccinationsprogrammet är dock stor på rapporterad sjukdom hos barn.
Invasiv sjukdom orsakad av Haemophilus influenzae typ b

Innan Hib-vaccinet 1993 inkluderades i vaccinationsprogrammet var medelincidensen av invasiv Hib-sjukdom 34 per 100 000 invånare. Incidensen sjönk därefter snabbt för att 2008 vara 0,16 per 100 000 invånare. Fortfarande ses en signifikant nedåtgående trend i befolkningen.

Medianåldern för invasiv sjukdom har ökat från 2 år och 4 månader 1987-1991 till 69 år 2008, vilket visar att det framförallt är bland barn som sjukdomen minskat. I enstaka fall förkommer det dock invasiv sjukdom hos fullt vaccinerade barn.
Konsekvenser för vaccinationsprogrammet

Vaccinationsprogrammet har i relativt liten utsträckning påverkat bärarskap och cirkulation av Hib i samhället men har bidragit till en sjunkande incidensen av invasiv Hib-sjukdom, särskilt hos barn.

Studieresultaten ger stöd åt det nuvarande vaccinationsprogrammet. Det är idag inte motiverat att införa ytterligare påfyllnadsdoser av Hib-vaccin efter grundvaccinationen, men det är viktigt att följa utvecklingen av immunitetsläget i befolkningen noggrant.

Mer om detta kan du läsa här

Läs mer om vaccin mot Haemophilus influenzae typ b (Hib) här

/Hans Hallander, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2011-01-13

tisdag 11 januari 2011

Parasiittisanastoa

http://www.cdc.gov/parasites/glossary.html

SMI sjukdomar: O

O

fredag 7 januari 2011

Matkailulääketide. Duodecim

Matkailulääketiede

TherapiaFennica

Loikkaa: valikkoon, hakuun

Lukukoordinaattori Hannu Kyrönseppä

Takaisin Etusivulle.

Japanin enkefaliitti

Japanin enkefaliitti
Japanin enkefaliitin epidemiologia ja taudinkuva

Japanin enkefaliittia esiintyy Aasiassa laajasti Intiasta Japaniin ja Papua-Uuteen-Guineaan asti. Viruksen luonnollisia isäntiä ovat siat ja linnut, ja tautia onkin erityisesti maaseudulla ja slummialueilla. Ihminen saa tartunnan hyttysen piston välityksellä. Trooppisilla alueilla tautia esiintyy ympäri vuoden, subtrooppisilla alueilla 17. leveyspiirin pohjoispuolella eniten touko-syyskuussa.

Itämisaika on 4-15 vrk. Taudinkuva vaihtelee lievästä kuumetaudista vakavaan meningoenkefaliittiin. Tyypillinen enkefaliitti alkaa kuumeella, päänsäryllä, pahoinvoinnilla ja oksentelulla. Noin 2-4 vrk kuluttua seuraavat niskajäykkyys, valonarkuus, ärtyvyys ja tajunnan tason lasku, joita voi seurata halvaukset ja kouristukset ja kuolema 5-9 vrk kuluttua. Kuolleisuus on 30-40 %. Eloonjääneistä puolelle jää eriasteisia neuropsykiatrisia jälkioireita.
Japanin enkefaliitin diagnoosi, hoito ja ehkäisy

Diagnoosi voidaan varmistaa vasta-ainemäärityksellä. Spesifistä hoitoa ei ole. Japanin enkefaliittia vastaan on olemassa inaktivoitu rokote, johon kuuluu 3 annosta päivinä 0, 7 ja 30 (tai päivinä 0, 7 ja 14, jolloin suojateho ei ole yhtä hyvä). Viimeisin annos olisi annettava vähintään 10 vrk ennen matkaa, jotta suoja olisi riittävä. Rokotteen teho on hyvä, mutta siihen liittyen on raportoitu yliherkkyysreaktioita. Rokote ei ole tarpeellinen lyhyille turistimatkoille, mutta sitä suositellaan endeemisellä alueella maaseudulla taudin esiintymisaikaan yli kuukauden oleskeleville. Hyttysen pistojen välttäminen on ehkäisyssä tärkeintä.

Kirjallisuutta:

Siikamäki H, Vapalahti O ja Nohynek H. Denguekuume - kasvava maailmanlaajuinen ongelma ja suomalaisten kaukomatkailijoiden tauti. Duodecim 2003;119(21):2051-61

Pilkkukuume eli riketsioosi

Pilkkukuumeet eli riketsioosit

Heli Siikamäki Suomessa riketsioosit eli pilkkukuumeet ovat matkailijoiden tauteja. Tautitapauksia todetaan muutamia vuodessa, mutta suuri osa jää todennäköisesti diagnosoimatta. Riketsiat voivat myös aiheuttaa henkeä uhkaavia infektioita etenkin jos diagnoosi viivästyy.

Tartunta saadaan niveljalkaisen, riketsialajista riippuen puutiaisen, kirpun tai vaatetäin, pureman välityksellä.

Itämisaika on yleensä alle kaksi viikkoa. Tyypillistä riketsiooseille on äkillinen korkea kuume, lihaskivut, huonovointisuus ja voimakas päänsärky. Tyypillinen makulopapulaarinen ja/tai purppuraihottuma ilmaantuu 3-7 vrk kuluttua useissa riketsiooseissa; aina sitä ei kuitenkaan nähdä. Osassa puutiaisen levittämiä pilkkukuumeita ja pensaikkopilkkukuumeessa voi potilaan iholla olla kuolionäppy ("eschar", "tache noire") niveljalkaisen puremakohdassa.

Diagnoosi perustuu kliiniseen kuvaan ja voidaan varmistaa vasta-ainemäärityksellä. Vasta-aineet tulevat positiivisiksi usein vasta viikkojen kuluttua.

Kun malarianäytteet ja bakteriologiset näytteet on otettu, on vahvassa kliinisessä epäilyssä perusteltua aloittaa empiirinen hoito. Vaste doksisykliiniin on yleensä nopea.

Kirjallisuutta

Jensenius M, Fournier PE, Raoult D. Ricketsioses and the International Traveler. Clin Inf Dis 2004; 39:1493-9.

Takaisin lukuun Matkailulääketiede.

Keltakuume

Keltakuume
Keltakuumeen epidemiologia ja taudinkuva

Keltakuumetta esiintyy Etelä-Amerikassa Amazonin alueella ja trooppisessa Afrikassa. Ajoittain se aiheuttaa laajoja epidemioita. Ihminen saa tartunnan hyttysen piston välityksellä. Itämisaika on 3-6 vrk. Taudinkuva vaihtelee lievästä kuumetaudista vakavaan henkeä uhkaavaan tautiin. Vakavassa muodossa esiintyy kuumetta, bradykardiaa, päänsärkyä ja lihassärkyjä ja muutaman vuorokauden kuluttua ilmaantuu keltaisuus, maksan ja munuaisen toimintahäiriöitä, verenvuotoja, tajunnan tason laskua ja sokki.
Keltakuumeen diagnoosi, hoito ja ehkäisy

Keltakuume luokitellaan yleisvaaralliseksi tartuntataudiksi. Keltakuume-epäilyssä tulisi ottaa yhteyttä oman yliopistosairaalan infektiolääkäriin tai HYKS Auroran sairaalaan. Diagnoosi voidaan varmistaa spesifisten vasta-aineiden määrityksellä. Spesifistä lääkehoitoa ei ole. Taudin vakavaa muotoa sairastavat kuuluvat tehohoitoon. Keltakuumetta vastaan on olemassa tehokas ja turvallinen rokote. Yksi pistos antaa kymmenen vuorokauden kuluttua suojan kymmeneksi vuodeksi. Kansainväliset terveysmääräykset suosittavat keltakuumerokotuksen ottamista aina keltakuumealueelle matkustettaessa, ja useat maat vaativat virallisen rokotustodistuksen keltakuumealueilta saapuvilta matkailijoilta. Hyttysen pistojen välttäminen on ehkäisyssä tärkeää.

Q-kuume, Coxiella burnetii, Coxiellaceae, legionellales . Immuunivasteen osuus (LNX1/2 interaktomi)

Q-kuume

Hannu Kyrönseppä

Q-kuumeen määritelmä ja epidemiologia

Q-kuume ("Query fever") on riketsia Coxiella burnetiin aiheuttama akuutti, useimmiten itsestään rajoittuva kuumetauti. Tautia tavataan maailmanlaajuisesti, vain Pohjois-Eurooppa on siitä vapaa. Vaikka punkki voi levittää riketsiaa, ihminen voi saada tartunnan infektoituneiden eläinten tai eläintuotteiden (karja, liha, maito, istukka) käsittelystä tai maidon juonnista, tavallisimmin kuitenkin saastuneesta hengitysilmasta. Viime mainitulla tavalla infektion voi saada matkamuistoesineen pölystä vielä kuukausia matkan jälkeen, sillä riketsia kestää kuivuutta pitkään. Q-kuumeen itämisaika on noin 3 viikkoa, mutta vaihtelee 1-6 viikon välillä.

Q-kuumeen taudinkuva

Q-kuume alkaa yleensä äkillisellä kuumeen nousulla, johon liittyy kova päänsärky, lihassärkyjä, pahoinvointia ja respiratorisia oireita; myös mahakipuja ja ripuliakin voi esiintyä. Ihottumaa ei tässä riketsioosissa ole. Ikterusta saattaa esiintyä.

Tutkimuksissa todetaan yli puolella potilaista pneumoniittia. Hepatosplenomegaliaa ja maksaentsyymien nousua kehittyy usein, ja maksabiopsiassa todetaan granulomatoottinen hepatiitti.

Kuume häviää yleensä itsestään 1-3 viikossa, harvoin se kestää kauemmin. Parille prosentille potilaista saattaa kehittyä komplikaationa endokardiitti, joka on useimmiten fataali, ellei ajoissa mennä läppäkirurgiaan.
Q-kuumeen diagnoosi

Q-kuumetta tulisi muistaa epäillä kuumeisilla etelänmatkaajilla, joilla on pneumonia- ja/tai hepatiittilöydöksiä. Diagnoosi varmistetaan vasta-aineiden nousun osoittamisella pariseerumeista.
Q-kuumeen hoito

Taudin akuutti vaihe paranee yleensä itsestään, mutta antibioottihoidolla voidaan estää infektion kroonistuminen. Fluorokinolonit ja rifampisiini ovat tehokkaita Coxiella burneti -riketsiaa vastaan, mutta kliiniset kokemukset niiden käytöstä ovat vähäiset. Vanhastaan hoitona ovat olleet tetrasykliinit; nykyisin suositellaan doksisykliiniä 100 mg x 2 vasteen mukaan 7-14 vrk, lapsille alle 8 v. vastaavasti trimetopriimisulfaa.

2.12. 2018
LISÄTIETO etiopatologiasta: ihmisen luonnollisen immunologien puolusutuksen arsenaalista:
http://www.neuronalsignaling.org/content/2/2/NS20170191#sec-24

Association of LNX1/2 with immune function and infectious disease

A couple of studies have found associations of LNX1 and LNX2 with infectious diseases. A GWAS found intronic SNPs in LNX1 that are associated with susceptibility to Kawasaki disease—an inflammatory paediatric condition that causes damage to the corony arteries and is thought to be triggered by an unidentified infection [77]. This study also noted differences in whole blood LNX1 transcript levels in acute compared with convalescent Kawasaki disease. A different report found that blood levels of both LNX1 and LNX2 mRNAs were significantly elevated in chronic compared with acute Q fever []. Q fever is caused by Coxiella burnetti infection and the acute form usually resolves by itself, whereas chronic Q fever develops as an endocarditis and is associated with an impaired immune response. The authors suggest that LNX1/2 expression could be used as a prognostic biomarker in Q fever patients. These reports, along with the previously discussed interaction of LNX1/2 proteins with CD8 [29] suggest that LNX1/2 proteins may modulate immune response in certain contexts.

Borrelian hoito. Sosiaalihallituksen antamat ohjeet

Farmaka
Dosering hänför sig till normalviktig patient med normal njur- och leverfunktion.

Erythema migrans: PcV (T Kåvepenin) 1 g x 3 i 10 dygn

Vid PC-allergi och multipla erytem: Doxycyklin (T Doxyferm) 0,2 g x 1 i 10 dygn

Neuroborrelios: Doxycyklin (T Doxyferm) 0,2 g x 2 i 3 dygn

sedan 0,2 g x 1 i 11 dygn

eller Inj Bensylpenicillin 3 g x 3 i 14 dygn

barn <8> Ceftriaxon 50-100 mg/kg x 1 i 10-14 dygn

Graviditet och amning: Ceftriaxon 2 g x 1 iv i 10-14 dygn om allmänsymtom/ multipla erythema migrans

BARN
Okomplicerad erythema migrans: PcV (Kåvepenin) 12,5 mg/kg x 3 i 10 dygn

Allmänsymtom/multipla
erythema migrans: <8> PcV (Kåvepenin) 25 mg/kg x 3 i 14 dygn
8-12 år Doxycyklin (Doxyferm) 4 mg/kg x 1 i 14 dygn

Vid PC-överkänslighet: <8> Azitromycin (Azitromax) 10 mg/kg x 1 i ett dygn, 5 mg/kg x 1 i 4 dygn

>8 år Doxycyklin (Doxyferm) 4 mg/kg x 1 i 14 dygn

Ruotsin infektiouutisia

EPI-aktuellt, vol 9, nr 47 (25 november 2010)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Innehåll

Utbrott av Salmonella Newport – salladsmix misstänkt smittkälla

Sedan slutet av september till den 24:e november 2010 har 31 fall av Salmonella Newport rapporterats till Smittskyddsinstitutet (SMI). Av dessa är 28 inhemskt smittade och utreds av SMI tillsammans med berörda smittskyddsenheter. Epidemiologisk typning med PFGE (pulsed field gel electrophoresis) visar två mycket nära besläktade kluster av fall och samtliga fall utreds därför som ett utbrott. Misstänkt smittkälla är sallat i en salladsmix, men detta har inte kunnat bekräftas och vidare utredning pågår. Den 18 november skickade SMI en internationell förfrågan via EPIS (ECDC:s vatten- och livsmedelsburna sjukdomsnätverks plattform) för att undersöka om andra länder sett en liknande ökning.

Ett lokalt utbrott ger ledtrådar till det nationella utbrottet

Efter en personalfest för anställda vid en livsmedelsbutik i en mindre ort i Jönköpings län den 16 oktober insjuknade 10 av 12 festdeltagare i magsmärtor, frossa och diarré. Vid fecesodling påvisades Salmonella som typades till Newport hos de tio sjuka personerna. På festen åts mat från butiken. Det serverades hemmagjorda pajer med räkor, kräftor, brieost, cambozolaost och påsförpackad blandsallad som inte hade sköljts. De två som var friska var också negativa vid salmonellaodlingen och hade till skillnad från de andra festdeltagarna inte ätit av salladsmixen.

Inget att anmärka på vid spårning av livsmedel från festen

Provtagning har skett på kvarvarande kräftor och dessertostar. Salmonella kunde inte påvisas. Av pajer och sallad fanns inget kvar att ta prov på. Kvalitetsavdelningen på livsmedelsbutikens centralkontor påbörjade spårning av salladen. Mixen bestod av flera olika sorter från Sverige, Danmark och Spanien. Provtagning begärdes från leverantörerna, men man fann inte något anmärkningsvärt. Miljökontoret gjorde en inspektion vid butiken, men inte heller där fanns något att anmärka på.

Ytterligare två fall utan koppling till festen

Ytterligare två personer i Jönköpings län, utan koppling till festen, har insjuknat med S. Newport. En av personerna har handlat i den aktuella butiken, men personen uppger att inget av det som åts på festen inhandlats. Den andra personen insjuknade redan före festen och har inte heller handlat livsmedel av den typ som åts på festen.

Är smittkällan något annat?

Sedan festutbrottet har nio fall tillkommit som är spridda runt om i landet. Dessa utreds ifrån hypotesen att sallat är smittkällan. Flera av fallen uppger att de ofta äter ute och då inte vet vad som ingår i den sallad de äter och det finns även vissa som uppger att de aldrig äter sallad. Då det inte går att förklara samtliga fall utifrån den misstänkta smittkällan utreds fallen även utifrån ett bredare livsmedelsperspektiv, besökta orter och restauranger och kontakter fallen sinsemellan. Detta är ett typiskt exempel på ett utbrott med en komplex utredning där en misstänkt smittkälla finns, men inte kan bekräftas.

Här kan du läsa mer om salmonellainfektion

/Sofie Ivarsson, Epidemiolog, Smittskyddsinstitutet
Ing-Marie Einemo, Smittskyddssköterska, Smittskyddsenheten Jönköpings län

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-11-25

SMI kartlägger risken att smittas utomlands

Svenska turisters resvanor har förändrats under de senaste årtiondena. Vi reser oftare och till nya och avlägsna destinationer, vilket ökar risken att smittas av olika sjukdomar. Den vanligaste åkomman svenska turister drabbas av är ”magsjuka”, det vill säga diarré, illamående och kräkningar.

De tre vanligaste rapporterade magsjukebakterierna som hemvändande resenärer drabbas av är Campylobacter, Salmonella och Shigella. Bakterierna orsakar anmälningspliktiga sjukdomar som rapporteras till Smittskyddsinstitutet (SMI). Endast de som söker läkarvård och provtas vid hemkomst återfinns i statistiken. De som tillfrisknat före hemkomst, alternativt sökt läkarvård i det besökta landet eller som inte sökt läkare alls utgör ett mörkertal. De rapporterade fallen ger trots det en god fingervisning om var svenskar smittas med de olika sjukdomarna.

Risken att smittas av Campylobacter, Salmonella och Shigella varierar mellan olika länder. För att kunna göra en riskbedömning för ett resmål måste sjukdomsfallen vägas mot det totala antalet resor till det aktuella landet. Detta har vi nu gjort för våra vanligaste magsjukor och resmål med hjälp av Rese- och turistdatabasen (Resurs AB). I den finns information om svenskars resvanor tillbaka till 1989. Dessa data har använts tillsammans med data från övervakningen av ovan nämnda sjukdomar. Risken (fall per 100 000 resor) har beräknats för de vanligaste resmålen. Destinationer med få resor har inte redovisats.

Figur 1 Fördelning av utlandssmitta och inhemsk smitta för Campylobacter, Salmonella och Shigella.

Campylobacter

Den absolut vanligaste rapporterade orsaken till magsjuka efter utlandsresa är infektion med Campylobacter. I genomsnitt rapporteras årligen 4200 personer som har blivit sjuka efter att de rest utomlands. Det motsvarar cirka 60 procent av alla svenskar som årligen rapporteras ha campylobacterinfektion (Figur 1).

Sjukdomsstatistiken visar vilka länder svenskar besöker samt under vilken period av året resan sker. Under 2009 var de flesta av de rapporterade fallen smittade i Thailand (1152 personer) men också i Spanien, Turkiet och Indien. De flesta av dem som smittades i Thailand och Indien insjuknade mellan december och april, medan de som reste till Spanien och Turkiet vanligen insjuknade under sommaren.

Även om många smittades i Thailand är det inte där som risken att smittas med Campylobacter är störst. Under de senaste åren har risken att smittas varit störst vid resa till Indien, Marocko eller Indonesien. Betydligt lägre risk är det att resa till de sydeuropeiska länderna Frankrike, Spanien, Grekland och Portugal. Även i Egypten som tidigare sågs som ett högriskland har risken att smittas varit låg under senare år. I Turkiet, Bulgarien och Tunisien är risken något högre än i Sydeuropa (Tabell 1).

Figur 2 De tio vanligaste smittländerna för Campylobacter 2009.

Tabell 1 Risker Campylobacter (fall/100 000 resor) baserat på åren 2007-2009.

Salmonella

Infektion med Salmonella är den näst vanligaste rapporterade mag-tarmsjukdomen efter Campylobacter, men för Salmonella är andelen utlandssmittade högre än för Campylobacter. Cirka 75-80 procent rapporteras som smittade utanför Sverige varje år. Det motsvarar 2500-3000 fall årligen (Figur 1). Thailand är sedan flera år det vanligaste smittlandet för Salmonella och de flesta smittas, liksom för Campylobacter, under vinterhalvåret. Detta kan förklaras av att flest reser till Thailand under denna period. Tar man hänsyn till det stora antalet resor till Thailand varje år blir smittrisken lägre än om man enbart ser till antalet anmälda fall.

Generellt är risken att smittas av salmonella högre i Asien än i norra Afrika och östra Medelhavet/Europa. I länder i Sydeuropa, dit många svenskar reser, är risken att smittas lägst (Tabell 2).

Figur 2 De tio vanligaste smittländerna för Salmonella 2009.

Tabell 2 Risker Salmonella (fall/100 000 resor) baserat på åren 2007-2009.

Shigella

Infektion med Shigella är ännu en typisk utlandssmitta. Cirka 80-85 procent smittas årligen utomlands, vilket motsvarar omkring 400 fall per år (Figur 1). Shigella skiljer sig från Campylobacter och Salmonella genom att det framförallt är i samband med resor till Indien och Egypten som flest rapporterade fall har smittats. Det är ett mönster som har sett likadant ut år efter år. Thailand, som var det vanligaste smittlandet för både Campylobacter och Salmonella under 2009, finns inte med bland de tio vanligaste smittländerna för Shigella under samma år.

Shigellainfektion sprids endast med bakterier som kommer från människoavföring (inte från djur och människa som Campylobacter och Salmonella) och är mer smittsam än de båda övriga bakterierna. Handhygien i samband med hantering av livsmedel blir därmed extra viktigt för att hantera denna bakterie.

Risken för att drabbas av Shigella är högre i Indien än i Egypten. Det rapporteras vanligen fler shigellafall från Egypten än Indien, men eftersom färre personer reser till Indien blir risken att smittas trots det högre för detta land (Tabell 3).

Figur 3 De tio vanligaste smittländerna för Shigella 2009.

Tabell 3 Risker Shigella (fall/100 000 resor) baserat på åren 2007-2009.

Råd inför resan för att undvika magsjuka

Samtidigt som man vill uppleva ett lands matkultur kan resande utomlands innebära en ökad risk för magsjuka. Några allmänna råd är:

Tvätta händerna – var noggrann med handhygienen och tvätta händerna efter toalettbesök och innan måltider.
Ät väl upphettat – ät kött, kyckling och fisk som är väl genomstekt och grytor, såser och liknande som är rykande heta.
Vattenkvalitet – var försiktig med att dricka kranvattnet i länder där vattenkvaliteten är dålig. Tänk även på att isen i kylda drycker kan komma från kranvatten.
Färska frukter och grönsaker – tänk på att sallader, grönsaker och frukter kan ha bevattnats eller sköljts i smutsigt vatten och om dessa inte upphettas kan bakterier från vattnet göra dig sjuk.
Bufféer och gatumat – mat som står framme länge på bufféer och liknande i höga temperaturer ger bra förutsättningar för bakterietillväxt. Ät mat som ser fräsch ut och som luktar och smakar gott. Använd sunt förnuft.
Små barn – var extra försiktig med små barn som i regel är känsligare för infektioner än vuxna.

Läs mer om campylobacterinfektion, salmonellainfektion och shigellainfektion på Smittskyddsinstitutets webbplats

/Margareta Löfdahl, Epidemiolog, Smittskyddsinstitutet
Sofie Ivarsson, Epidemiolog, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-11-25

Tips om andra nyhetsbrev

Glöm inte att det finns fler nyhetsbrev att prenumerera på från SMI, till exempel influensarapporter, calicivirusrapporter (vinterkräksjuka) och RSV-rapporter.

Här hittar du en lista med alla nyhetsbrev

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-11-25