Background:
Ticks carry microbes, some of which are pathogenic for humans and
animals. To assess this One Health challenge, 342 ticks were collected
from pet dogs and cats at 10 veterinary clinics in Finland as part of
the European project "Protect Our Future Too".
Methods:
The tick species were identified, and ticks were screened with
quantitative PCR (qPCR) for tick-borne pathogens, including Borrelia
burgdorferi sensu lato, Borrelia miyamotoi, Ehrlichia canis, Anaplasma
spp., Candidatus Neoehrlichia mikurensis, tick-borne encephalitis virus
(TBEV), and Babesia spp. For comparison, a subset of tick DNA (20
qPCR-positive samples) was analysed with 16S next-generation sequencing
(NGS).
Results:
Most ticks were Ixodes ricinus (289, 84.5%), followed by Ixodes
persulcatus (51, 14.9%). One hybrid tick (I. ricinus/I. persulcatus,
0.3%) and one Rhipicephalus sanguineus tick (0.3%) were identified. We
found one or more of the analysed pathogens in 17% (59/342) of the
ticks. The most prevalent pathogen was B. burgdorferi s.l. (36, 10.5%),
followed by Anaplasma phagocytophilum (12, 3.5%), B. miyamotoi (5,
1.5%), Babesia venatorum (4, 1.2%), and TBEV (1, 0.3%). Candidatus
Neoehrlichia mikurensis DNA was amplified from three (0.9%) ticks.
Ehrlichia canis was not detected. In the 16S NGS, six samples produced
enough reads for the analysis. In these six samples, we confirmed all
the positive qPCR findings of Borrelia spp. and Ca. N. mikurensis.
Conclusions:
The high prevalence of pathogenic microorganisms in the ticks of
this study emphasizes the importance of awareness of ticks and
tick-borne diseases and prevention. Furthermore, the results show that
veterinary surveillance can facilitate early detection of tick-borne
pathogens and new tick species and draw attention to possible
co-infections that should be considered both in symptomatic humans and
animals after tick bites.
PMK
is an employee of MSD Animal Health in addition to having the title of
Adjunct Professor in the University of Helsinki. The other authors
declare that they have no competing interests.
Lisätiedon saan hakemalla professori Pula M Kinnusen( PMK:n) nimellä punkkitietoutta. Löytyy artikkeli Punkitta paras. https://koirakuntosali.fi/punkitta-paras/ Professorilla itsellään on kuusi tyttölasta.
The
family Anaplasmataceae includes intracellular organisms that reside
within vacuoles of hematopoietic cells (erythrocytes, monocytes,
neutrophils, and platelets) and includes (but is not limited to) the
genera Ehrlichia, Anaplasma, and Neorickettsia.
The family Anaplasmataceae
is in the order Rickettsiales and contains six genera of obligate
intracellular bacteria.Three of the genera contain members that can
infect humans. These zoonotic agents are transmitted by invertebrate
vectors and cause potentially life-threatening diseases in humans and
animals. As of 2010, four species in the genus Ehrlichiaand one species in the genus Anaplasmahave been documented causes of human disease (Table 170-1). Four species responsible for disease in the United States, Ehrlichia chaffeensis, E. ewingii, E. muris-like, and Anaplasma phagocytophilum, are all transmitted by ticks and have been described since 1987. In addition to these species, an Ehrlichia canis-like agent has been identified from blood of an asymptomatic patient in South America.1 It is possible that additional Ehrlichia and Anaplasma species capable of causing human disease will be described in the U.S. and worldwide.
Ehrlichia and Anaplasma are small (0.5 to 1.5 µm) gram-negative cocci.2 The genomes of these organisms are relatively small with a size of 1.18 Mb for E. chaffeensis and 1.47 Mb for A. phagocytophilum.3Ehrlichia and Anaplasma
species that infect humans are specialized for infecting leukocytes.
After attachment to membrane receptors and subsequent induction of
phagocytosis,4 the organisms multiply in early
endosomes that fail to develop into mature phagocytic or lysosomal
vacuoles. Although the complete repertoire of cell receptors used is not
known, A. phagocytophilum binds to the P-selectin binding
domain of the P-selectin glycoprotein ligand PSGL-1 on human
granulocytes before cell internalization.5
Within the cell cytoplasm of infected leukocytes, organisms replicate
within membrane-bound vesicles, developing into microcolonies called
morulae. The morphologic features of morulae vary among the species in
size, number of individual organisms, and the presence of a fibrillar
matrix.6 Individual morulae can contain more
than 50 bacteria, which are released into the extracellular space after
cell lysis or by exocytosis after fusion of the vacuole membrane with
the plasma membrane.2 Ehrlichiae in morulae
stain with eosin-azure-type stains and occasionally are observed in
circulating leukocytes of acutely ill patients.
How Ehrlichia and Anaplasma cause disease in humans is incompletely understood, although they may kill infected leukocytes directly.2
Perivascular inflammatory infiltrates become apparent in many organs,
and morulae can be visualized within the leukocyte populations present
in these infiltrates.7 However, factors leading
to the inflammatory response are not known. Mechanisms of many of the
hematologic and biochemical perturbations (e.g., cytopenia and abnormal
serum hepatic enzyme levels) are not clear. Infections do not cause the
vasculitis or endothelial damage characteristic of other rickettsial
diseases (e.g., Rocky Mountain spotted fever (RMSF) caused by Rickettsia rickettsii).
Recently in a few European countries a new pathogen transmitted by
ticks Ixodes ricinus - Candidatus Neoehrlichia mikurensis was
identified. It is a Gram negative intracellular bacterium belonging to
the Anaplasmataceae family. Worldwide 23 cases were described, among
which 16 in Europe. Infection with Candidatus Neoehrlichia mikurensis in
humans runs mainly with fever, headache, nausea, arthralgia, thrombotic
or haemorrhagic lesions, subcutaneous haemorrhages, haemorrhagic rash,
general malaise, weight loss. The course of infection may be acute or
chronic. The diagnosis is based on TaqMan real-time PCR, which allows
for the detection of the gene coding for 16S rRNA and a blood smear. The
drug of choice is doxycycline. Due to the fact that the Ixodes ricinus
ticks are common in Poland, there is a probability of infection with
Candidatus Neoehrlichia mikurensis among patients bitten by ticks. The
possibility of non-symptomatic human infection Candidatus Neoehrlichia
mikurensis in north-eastern Poland was shown, confirming the necessity
to conduct research on a larger scale.Moreover, awareness of physicians
about the possibility of infection in patients with non-specific
symptoms after tick bite should be increased.
Wass L, et al.Emerg Microbes Infect. 2019.PMID: 30898074Free PMC article.
Candidatus (Ca.) Neoehrlichiamikurensis is the cause of neoehrlichiosis, an emerging tick-borne infectious disease characteri
Siis dermatiitti vaikuttuu esim jalkojen asennosta: Jos verisuoikudosmuutokset ovat laskimokapillaaritasossa dermatiitti nkyy parhaiten henkilön ollessa pystyssä.
Flera
personer som mottagit blod har kallats till provtagning efter att en ny
fästingsmitta hittats hos blodgivare. Forskare vid Sahlgrenska
universitetssjukhuset misstänker nu att smittan kan orsaka cancer. –
Det är en rejäl käftsmäll, jag sitter och gråter, säger Krister Jildén
från Kungälv, som är en av de personer som har tagit emot blod från en
smittad blodgivare.
Tilda Sandén
Sahlgrenska universitetssjukhuset har inlett en studie för att
undersöka sambandet mellan den fästingburna bakterien och cancer. Något P4 Göteborg var först med att rapportera. Syftet med studien är också att ta reda på om antibiotika kan vara ett fungerande botemedel.
Bakterien,
Neoehrlichia mikurensis, upptäcktes för första gången hos en patient
med lymfkörtelcancer 2009. Omkring hundra patienter i Västsverige med
cancerformen ska medverka i studien – och nu har även flera personer som
mottagit blod har kallats till provtagning.
62-årige Krister Jildén från Kungälv är en av de patienter som har tagit emot blod från en blodgivare som burit på smittan.
–
Det är fruktansvärt jobbigt, jag har sån ångest. Jag fick ett brev där
det står att jag har fått smittat blod och en remiss till provtagning,
säger han.
”Trodde inte det kunde hända”
Det var i samband
med en mag- och tarmsjukdom som Krister Jildén i augusti förra året tog
emot blod från flera blodgivare. Sedan dess har han känt sig orkeslös,
sovit mer än vanligt – och sedan några veckor tillbaka är han
sjukskriven, något även Aftonbladet har rapporterat.
– Jag vet ju inte om det beror på det här, men det känns ju inte alls bra. Det här gjorde inte direkt saken bättre, säger han.
Mellan
fem och 15 procent av fästingarna i Sverige uppskattas bära på smittan
och hittills har drygt 200 personer diagnostiserats, enligt P4.
–
Jag förstår inte hur det här är möjligt. Jag trodde inte att det kunde
hända 2023. Ska man tacka nej till blod i framtiden?, säger Krister
Jildén.
Sahlgrenska: ”En försiktighetsåtgärd”
Forskare vid
Sahlgrenska bekräftar för Aftonbladet att man har hittat blodgivare som
bär på smittan, men manar samtidigt till lugn.
– Man tittar på de
här personerna som kan ha fått blod från smittade blodgivare för att
det inte ska vara någon som hamnar i kläm. Det är en försiktighetsåtgärd
och vi vet inte ens om man kan få det från en blodtransfusion, säger
Anna Grankvist till tidningen, och fortsätter:
– För en patient
med nedsatt immunförsvar kan man bli ganska sjuk, men hos friska
individer så kan man bära på bakterien utan att ens veta om det.
”Behandlas bara med antibiotika”
Studien
beräknas vara klar om mellan tre och fyra år. Om det skulle visa sig
att antibiotika är effektivt mot smittan kan det bli mycket
betydelsefullt för patienter med lymfkörtelcancer.
– Det skulle
kunna innebära att vissa former av lymfkörtelcancer skulle kunna
behandlas bara med antibiotika och att patienten slipper cytostatika,
Christine Wennerås till P4 Göteborg.
GP har sökt Sahlgrenska via sjukhusets presstjänst.
https://sv.wikipedia.org/wiki/PormaskPormaskar (även kallade komedoner) består av en utvidgad talgkörtelsmynning fylld med talg, bakterier och avstött hud.
En öppen komedon ser ut som en liten svart prick i det yttre hudlagret
(den svarta färgen är oxiderad melanin) medan en stängd komedon blir
till en vit upphöjning. Det vita är tunn hud som tryckts upp av
inflammationen som blivit på grund av att talgkörteln först blev
tilltäppt. Komedoner är ett lindrigt symtom till akne som kan utvecklas
till en större inflammation där papler och pustler utvecklas (finnar).[1]
Pormask är ett symptom på akne av typen acne comedonica där porerna i huden blir tilltäppta av restprodukter från en vanlig hudbakterie (Propionibacterium acnes).
Pormaskar bildas som ett resultat av att ett överskott av talg (sebum)
bildar goda levnadsförhållanden för bakterier som täpper till
talgkörtlars öppning (porer).[1] Själva överskottet av talg kommer ofta som ett resultat av hormonförändringar, särskilt under puberteten.
Talg innehåller ett mörkt pigment,
melanin, som oxiderar och blir svart när den utsätts för luft - det är
därför så kallade öppna pormaskar har ett mörkt utseende. Talg har en
skyddande roll i huden, hjälper till att hålla den smidig samt bibehålla
hudens pH-värde.[1][2]
Om man klämmer på en pormask så kommer talg ut och kan likna en liten
mask. Därför kallas det just pormask. Om man felaktigt klämmer på en
pormask kan det bildas en inflammation och pormasken kan då bli en finne.
* ( Det vi känner igen som svarta pormaskar är döda
hudceller och talg ansamlas och bildar en slags 'plugg', som i kontakt
med luft oxiderar och antar en svartaktig färg på samma sätt som skuren
frukt byter färg när den lämnas ute i luften).
Karvatuppitulehdusta esiintyy eniten rasvaisilla ihoalueilla, kuten päänahassa, parran
alueella, hartioissa, selässä ja rinnan keskiosassa, sekä pakaroissa ja genitaalialueella,
joskus myös raajoissa.
Tyypillisessä tapauksessa ensin ilmestyy pari kipeää, usein kutiavaakin, muutaman
millimetrin läpimittaista märkäpäätä, joissa on karva keskellä (ks. kuvat ja ). Muutamassa päivässä alueelle voi kehittyä uusia märkänäppylöitä. Yksittäiset pinnalliset
follikuliittinäppylät paranevat yleensä parissa viikossa. Lievä karvatuppitulehdus
karvaisilla ihoalueilla on yleinen ilmiö, joka ei välttämättä edellytä hoitoa.
Kuva
Karvatuppitulehdus vartalolla. Karvatuppitulehduksen, follikuliitin, aiheuttaa tavallisesti stafylokokki (Staphylococcus
aureus). Muutama märkäpää parantuu yleensä paikallishoidolla, mutta laajemmissa infektioissa
tarvitaan antibioottikuuri suun kautta.
Kuva
Pinnallinen karvatuppitulehdus. Pinnallisessa karvatuppitulehduksessa infektio on karvatupen suuosassa, infundibulumissa.
Se saattaa levitä nopeastikin, mutta parantuu helpommin kuin syvemmät infektiot.
Parran alueella ja päänahassa karvatupet ovat niin syviä, että märkäpesäkkeet voivat
kestää kuukausia tai ne voivat muuttua kroonisiksi (ks. kuva ). Parran alueella voi olla kroonista syvää follikuliittia (sycosis barbae). Hiuspohjan
follikuliittiin voi kehittyä pieniläiskäinen kaljuuntuminen (folliculitis decalvans).
Etenkin tummaihoisilla nuorilla miehillä esiintyy niskan alueella arpikasvua muodostavaa
karvatuppitulehdusta (acne keloidalis nuchae).
Kuva
Partafollikuliitti. Karvatuppitulehdus eli follikuliitti parran alueella. Aiheuttaja on yleensä stafylokokkibakteeri.
Follikuliitti voi kehittyä paiseeksi. Paiseiden riski on suurin pakaroissa, reisissä ja vartalolla.
Follikuliitin toteaminen
Follikuliitissa näkyy karva märkäpään keskellä. Kroonisissa, huonosti hoitoihin reagoivissa
tapauksissa otetaan bakteeriviljely, josta selviää infektion aiheuttanut bakteeri
ja sen antibioottiherkkyys. Joskus on aiheellista poissulkea silsasieni sieniviljelynäytteellä,
etenkin parran ja hiuspohjan follikuliitissa. Joskus on myös tarpeen ottaa koepala
ihosta.
Follikuliitin itsehoito
Follikuliitin ensisijainen hoito on pesu saippualla tai happamalla ihonpuhdistusaineella
kahdesti päivässä. Pesun jälkeen iho kuivataan puhtaalla pyyhkeellä ja alueelle levitetään
antiseptistä ainetta (kuten klooriheksidiiniä, bentsoyyliperoksidia tai 2-prosenttista
lääkerikkiä) sisältävää voidetta.
Tarvittaessa voidaan käyttää kortisoni-antiseptisekoitevoidetta (esimerkiksi Sibicort®) noin viikon hoitokuureina.
Milloin lääkäriin?
Follikuliitti hoidetaan ensisijaisesti edellä mainituilla paikallishoidoilla, joihin
liitetään tarvittaessa antibioottivoide. Laaja-alainen tai syvä follikuliitti vaatii
sisäisen antibioottikuurin. Myös päänahan ja parran alueen follikuliitti vaatii yleensä
sisäisen antibioottihoidon tai joskus isotretinoiinikuurin.
Jos follikuliitti uusiutuu usein, voi sierainten stafylokokkikantaa vähentää antibioottivoiteella.
Joskus tarvitaan myös pitkäkestoista estohoitoa sisäisellä antibiootilla, etenkin
jos märkänäppylät kehittyvät herkästi paiseiksi.
Follikuliitin ehkäisy
Follikuliittia voi parhaiten ehkäistä ihon säännöllisellä pesulla ja hyvällä hygienialla.
Bentsoyyliperoksidia sisältävä pesuaine tai glyserolia sisältävä desinfektiokäsihuuhdekin
voi auttaa ennaltaehkäisyyn.
Kirjallisuutta
Salava A. Paise ja karvatupen tulehdus. Lääkärin tietokannat / Lääkärin käsikirja
[online; vaatii käyttäjätunnuksen]. Kustannus Oy Duodecim.Päivitetty 1.9.2021.
