Legionärssjuka är en lunginflammation orsakad av legionellabakterier. Dessa är vanligt förekommande i jord- och vattensamlingar.
Bakterien ska generellt ses som ganska ofarlig. För att bli sjuk måste man i regel andas in den och samtidigt ha någon nedsättning av immunförsvaret. De flesta av oss får nog ganska ofta i sig legionellabakterier utan att bli sjuka. Cirka 100 till 150 fall rapporteras varje år i Sverige, varav närmare hälften har smittats utomlands.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Sjukdomen orsakas främst av bakterien Legionella pneumophila. Det har visat sig att ett stort antal andra arter inom släket Legionella också kan orsaka sjukdom hos människa. Legionellabakterier anrikas lätt i stillastående vatten. De är föga temperaturkräsna och tillväxer mellan 18°C och 45°C. De kan tillväxa i vanliga vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Tillväxten gynnas av den biofilm som nästan alltid finns på väggarna inne i vattentankar, vattenledningsrör och duschslangar.
Smitta sker genom inandning av förorenat vatten i aerosolform. Att få i sig bakterien via dryck tycks vara ofarligt. Smitta mellan personer förekommer inte. Man kan inte bli kronisk bärare av Legionella.
Inkubationstiden är i regel fem till sex dygn men kan vara både kortare och längre (två till tio dygn).

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation med oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta. Sjukdomsbilden är ibland mycket allvarlig, särskilt då sjukdomen nästan alltid drabbar personer som av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Dödsfall kan inträffa trots modern intensivvård. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika.
Diagnos kan bland annat ställas genom att bakterier påvisas i luftvägssekret eller bakterieantigen i urin, alternativt att antikroppar mot legionellabakterien påvisas i patientens blod. Antikroppar hittas ibland hos personer som aldrig drabbats av legionärssjuka, vilket talar för att infektioner kan förekomma utan allvarliga symtom.

Pontiacfeber

Legionellabakterierna kan också ge upphov till pontiacfeber, en lindrigare självläkande sjukdom, med influensaliknande symtom med feber och muskelvärk.
Inkubationstiden för pontiacfeber är från några timmar till två dygn.
På röntgen syns inga lungförändringar. Tillfrisknandet sker spontant inom två till fem dygn. De personer som insjuknar i pontiacfeber är oftast personer utan bakomliggande sjukdomar.
Varför endast vissa personer får en typisk legionärssjuka, andra pontiacfeber, medan de flesta som utsätts för smittan förblir friska är oklart. Smittdosen, det vill säga det antal bakterier man får i sig, spelar sannolikt viss roll. Personens hälsotillstånd är också av betydelse. Personer med nedsatt infektionsförsvar och till exempel storrökare ådrar sig legionärssjuka lättare.

Allmänt förebyggande åtgärder

Vattenklorering är föga effektivt. Antalet legionellabakterier i ett vattensystem kan däremot minskas genom att vattentemperaturen hålls vid minst 60°C i varmvattenberedaren och minst 50°C vid tappstället. Dessutom bör ledningssystemen vara konstruerade så att stillastående vatten undviks och bakterietillväxt försvåras.
Det finns inte något vaccin mot sjukdomen.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Legionellainfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Vid misstanke om inhemska fall eller utbrott ska miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas omgående.
Legionellainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Det är viktigt att alla fall av legionärssjuka utreds och att tänkbara smittspridningsvägar utreds. Snabb provtagning på misstänkta smittkällor är angelägen. Det är viktigt med korrekta rutiner när det gäller skötseln av till exempel bubbelpool och kyltorn.
Legionella i bioreningsanläggningar. Kartläggning och riskbedömning 2005-2007 (PDF-dokument, 1,1 MB

Kommentarer
  • 1976 insjuknade ett stort antal amerikanska krigsveteraner (legionärer) i svår lunginflammation. Många dog. De gamla männen hade samtliga bevistat en kongress som hölls på ett hotell i Philadelphia. Denna svåra form av lunginflammation hade inte beskrivits tidigare. När man sedermera kunde påvisa den bakomliggande bakterien döptes sjukdomen till legionärssjuka.
  • Västerås drabbades 1979 av ett stort utbrott. Över 50 personer insjuknade och en person avled. Reservoaren var här kylanläggningen på ett av stadens större varuhus.
  • År 1990–1991 smittades på ett lasarett 29 personer (26 patienter och 3 personal). Tre av patienterna avled. I varmvattnet (som höll 43°C) fann man legionellabakterier.
  • År 2004 insjuknade 15 personer varav 2 avled i legionellainfektion. Alla de drabbade personerna hade anknytning till Lidköping, antingen som boende i staden eller som besökare. Smittan spreds sannolikt via luften från ett industriellt kyltorn nära stadens centrala delar.
  • Ett par utbrott av pontiacfeber har rapporterats i Sverige. Personerna har smittats vid bad i bubbelpooler.
Läs mer på andra webbplatser